Fårfesten i Kil

Fårnyelse var temat för den trettonde fårfesten, välbesökt som vanligt med busslaster av folk från när och fjärran. Det hände så mycket överallt i Sannerudsskolan, att det knappt gick att överblicka.

Vi var sex personer som bemannade Föreningen Ryafårets monter i omgångar. Vi visade fällar i olika naturfärger och beredning, ull och garn. Yvonne Nyström hade också med sig sina vackra nålbundna vantar och halsdukar, sålde nålbindningsnålar och demonstrerade tvåändsstickning. Vi delade ut Föreningen Ryafårets rykande färska folder och på köpet långa svarta och vita Ryaull-staplar.

Birgitta Murphy från Bengtsfors besökte vår monter med Annika Wahreus och Birgitta Karlsson.

I Business to Business-mötet deltog många företag och representanter för olika fårrasföreningar. Arrangörer var Svenska fåravelsförbundet, representerat av Claudia Dillman och Smart Textiles på Högskolan i Borås med Linda Nydén som företrädare. Inriktningen var ull i en cirkulär ekonomi; att skapa värdekedjor från ull till färdig produkt och till slut kompostering efter trogen användning. Alltså samarbete mellan djurägare, fårklippare, spinnerier, väverier, konfektionsindustri, reparation, återanvändning (vintage) o.s.v. och även att se nya användningsområden, t.ex. markduk av mindre ädla ullkvaliteter, användning inom hälsa och medicin mm. Man visade upp första provet på tyg som Filippa K beställt i ett Vinnovaprojekt, med svensk korsningsull finull-dorset från Norrby Gård. Första steget i de projekt som nu är på gång för att ta vara på den svenska ullen riktar in sig på de stora volymerna av ull som i dagsläget går till spillo. Här är några av deltagarna:

Fårklippare Matilda Andersson hade ett par timmar tidigare tagit emot Guldbaggen, Fårfestens stipendium. Tillsammans med Fåravelsförbundet håller hon på med att utarbeta en kurs i fårklippning och hanteringen runt omkring för att kunna ta hand om ullen på ett kvalitativt bra sätt (hantering av fåren, klipp-platsen, grovsortering och uppsamling av ullen o.s.v.).

Karin Strömberg, bl.a. fårägare, pälsmönstrare, ägare i Båvens Spinnhus (mini-mill) önskar stärka upp värdekedjan genom att vara väl förtrogen med ullkunderna och föreslå vid mönstring vem som skulle kunna vara intresserad av att köpa gårdens ull (t.ex. från fårklippare-spinneri till garnaffär). Hon aviserade också att man mekar med maskinerna för att se om det går att ta emot lång ull, alltså bl.a. Ryaull.Hans Bulthuis och Jenny Andersson från Ullkontoret med tvätteri på Gotland visade upp bl.a. nålfiltade produkter av Gotlands- och korsningsull, t.ex. sittunderlag och knäskydd tillverkade i Halmstad. De funderar på att börja ta emot Ryaull, men detta kräver att fårägare samordnar sig för större leveranser, och priset per kg sätts inte så högt.

Flera småföretagare talade sig varma för svensk lantrasull och i synnerhet Ryaull för dess slitstyrka och värmeisolering. Vera Frederiksen Zhotkevich  (bild ovan) med företaget VeraZFeltär textil- och kostymkonstnär och filtmakare. Hon arbetar företrädesvis med svensk ull som tovas till inredningobjekt, klädesplagg och hemextilier. Hon visade bl.a. skoprototyper av filt. Hon framhöll spontant ryaullens överlägsenhet till inredningstextilier och annat som utsätts för slitage. Engelskspråkiga Sandy Zetterlund Swedish Fibre samlar in och säljer svensk lantras- och allmogeull till hantverkare utomlands. Även hon var lyrisk över ryaull. Men för tillfället hade ingen av dem behov av fler leverantörer.

Jag hade med en korg med tvättad lammull och garn. Ingen lyckades dra av garnet, och många konstaterade att det kändes mjukt mot skinnet, liksom min mans hemstickade ryaullvantar. Slitstyrka kom alltså upp på bordet som kvalitetsmått utöver fiberdiameter, från flera håll.

Ullförmedlingen håller på att arbeta fram en digital marknadsplattform.

Sammanfattningsvis finns det många företag som arbetar för att få igång ett samarbete som ska göra det lätt och smidigt att sälja svensk ull till företag som förädlar den.

Föredrag om färgnedärvning hos får, Carina Wenngren hade tagit initiativ till att bjuda in husdjursgenetikern Anna M Johansson från SLU. Föreningen Ryafåret och Svenska Finullsföreningen sponsrade. Anna berättade om DNA-analyser som genomförts på blodprover från flera olika fårraser i Sverige, flest från Gotlands- och gutefår, men även allmogefår som t.ex. Klövsjöfår (dessa härstammar från en Ryabesättning i Jämtland). Det finns djupfrysta blodprover från Ryafår, och det går att söka pengar för att få dem analyserade. Det krävs utbildning för att ta blodprov, men man håller på att arbeta fram en metod för att analysera prov som tas med nästops. Den provtagningen kan fårägare genomföra.

Det bäst kända anlaget för svart eller vit färg (ASIP) verkar finnas hos alla fårraser och är även  känt sedan länge hos t.ex. nöt och häst. Vit färg dominerar där över svart, d.v.s. ett får med ett svart och ett vitt anlag blir vitt, och först med två svarta anlag blir fåret svart. Ett par olika DNA-sekvenser kan koda för svart i ASIP-locus. Hos finullsfår har man hittat ett dominant svart anlag på ett annat locus (locus betyder helt enkelt ställe). En annan gen ger grå färg hos Gotlandsfår, av olika nyanser. En fjärde gen, eller “locus” ger brun färg.

Det fanns mycket intressant att diskutera, men tiden var knapp. Fortsättning följer säkert. När tiden är inne topsar vi våra ryafår!

Detta var allt från en överväldigad förstagångsdeltagare i Fårfesten, Gertrud Spross Sandberg